Så blev jag Buddha på två veckor

Mar 11, 2021

Hej där!

Idag vill jag dela med mig av en stark upplevelse som jag hade för ca 20 år sedan, en del av er har kanske hört den förut, men här kommer den. Jag hade jag precis gjort slut med min dåvarande pojkvän, det var precis innan semestern och helt plötsligt hade jag inte en enda plan för sommaren. Vad skulle jag göra? En kompis tipsade mig om ett yoga ställe, som hade en kursgård i Småland, där man kunde åka på yoga och meditationsläger. Jag hade aldrig yogat eller mediterat i hela mitt liv. Men jag har alltid varit nyfiken på att prova nytt, så jag ringde dit och de hade EN plats kvar på lägret. Det måste vara meningen – eller hur - jag anmälde mig direkt!

Det här är ett riktigt Ashrama, dvs där man lever enkelt och har strikta regler; ingen alkohol, inget kaffe, socker och helt vegetarisk kost. Dessutom, var spelreglerna sådan att alla fick lämna in mobiltelefonen när man kom (ingen mobil på två veckor), inga tidningar, böcker, Tv, radio eller yttre intryck. Det här var två veckor att vara med sig själv, stilla sinnet och lyssna inåt. SÅ spännande, eller?

 Vi väcktes kl 06.00 på morgonen och så var det fysisk yoga innan frukost, som bestod av te. Fullt dagsprogram med yoga och meditationsövningar från morgon till kväll. Mitt på dagen var det lunchpaus och sedan karmayoga, dvs att göra något gott, i detta fall att hjälpa till på kursgården, t ex att vara ute och rensa ogräs i trädgårdslanden, laga mat, städa, ta hand om hästarna osv. Jag valde alltid att rensa ogräs i morotslandet. Finns det något härligare än att vara utomhus och rensa ogräs, det är som att rensa tankarna samtidigt, ren meditation med händerna i myllan. Ett ogräs och en tanke i taget - bort, släpp, bort, släpp, bort, släpp.

 I början, säkert hela första veckan, så hade jag SÅ mycket tankar och frågor hela tiden. Jag är en intellektuell person som gärna vill veta vad som händer. Varför gör jag det här? Varför är det här bra? Varför gör vi på det här sättet nu? Gör jag rätt? Ska det kännas så här? Osv osv. Men här fanns inget utrymme för mina frågor. Här var upplägget upplevelsebaserad inlärning, dvs vi gjorde diverse övningar och bara noterade hur det kändes och hur min egen upplevelse var. Ingen delning, ingen reflektion ingen teori.

I början var jag ganska så frustrerad, så mycket tankar, så mycket jag ville veta. Jag har alltid haft ett behov av kontroll, att veta vad jag gör, hur ska jag göra det och varför. Men här var det bara att släppa taget och följa med. Bara ha tilliten, till att om jag gör det de säger, så kommer det att bli bra, jag behöver inte veta exakt hur eller varför. På ett sätt var det befriande, när jag kunde släppa alla tankar och bara följa med.

Och vet du vad. Ju längre tiden gick, desto färre tankar kom det. Ju lugnare blev både kroppen och sinnet. Wow, vilket upplevelse, det hade jag aldrig varit med om förut.

De sista 3 dagarna var det dessutom silent retreat, dvs helt tyst, inga samtal alls. Först var även detta stressande. Att vara helt tyst tillsammans med andra, det känns ju ovant, konstigt och kanske lite besvärande och pinsamt. Men till slut var även detta befriande, att bara vara.

Efter 2 veckor, var det dags att åka hem från lägret. Jag tog tåget till Stockholm Central och det var här det hände – jag insåg att jag blivit Buddha – jag var helt stilla – helt lugn – helt centrerad - helt i mig själv – jag bara var.

Jag kom upp till Spottkoppen på Centralen, där det är fullt av liv och rörelse och massor av människor, ljud och ljus. Jag stod alldeles stilla, jag var kvar hemma i min kropp, andades djupt ner i magen och var HELT lugn. Alla dessa yttre intryck påverkade mig inte det minsta. Jag var kvar i mitt eget inre centrum av rent medveteande. Jag kunde bara stå och betrakta allt som hände runt omkring och känna att jag inte blev påverkad av det. Jag kommer ihåg att jag tänkte att nu kunde det vara en explosion mitt framför ögonen på mig, och jag skulle bara stå kvar, stilla och betrakta det, utan att bli stressad, gå upp i varv, bli rädd eller störd.

Vilken upplevelse, jag hade verkligen kommit hem till mig själv, stillat mitt sinne och hittat mitt eget inre lugn. Jag kan säga att jag aldrig varit så här lugn någon gång i mitt liv, varken före eller efter denna händelse. Men jag vet nu att det är möjligt att komma dit.

Ibland är det svårt att komma igång själv där hemma, utan vi behöver en kickstart för att komma igång och prova på. För mig blev det den här yoga och meditationsresan. Det kan också vara att åka på Retreat, att komma ifrån, släppa vardagen och allt det där hemma och bara få vara med mig själv en stund.

Meditation är en metod för att lära känna sitt inre. Meditation betyder att föras mot mitten, mot mitt centrum. Genom olika meditationstekniker kan vi lära känna världen ”innanför”, dvs det som pågår inuti i oss själva – hur kroppen känns, vilka känslor jag har och vilka tankar som jag hakat upp mig på. Vi kan också öva upp vår förmåga till koncentration och närvaro i nuet. Bara här och nu, bara vara, inget annat.

Hur är det för dig? Brukar du också meditera? Hur är din upplevelse av det? Eller har du varit på något spännande retreat någon gång?

Berätta gärna, det är så roligt att få ta del av din upplevelse och erfarenhet. 

Välkommen att skicka ett mail till mig.
/Ingrid

Du kanske också gillar...

Stillhet- att vila i varandet

Apr 02, 2021

Att åka på Retreat och meditera - varför då?

Mar 25, 2021

Hur kan du möta ditt sanna jag?

Mar 18, 2021